Livet drabbar mig, bara sådär, ibland. Som raklång högerjabb rakt på haka. Jag tappar andan, lipar lite över att jag snart är gammal och singel och att den nämnsta familjen bara består av mig. Varför kan ingen bara kära ner sig i mig ? NU. Jag vill inte ensam mer. Känner mig fett klängig och vägrar ringa till någon vara liten. Vill inte vara liten. Är gammal. Behöver inte "åh, stackar sig", PMS eller? Jävla skit.
Jag vill höra andetag av någon annan när jag vaknar på natten. Jag vill känna hud. Låna ut t-tröja som sen jag kan använda och känna annan lukt. Lukta lite i nacken. Åh, jag vill lukta på tjejlukt i nacken. NU. Har fan gått så långt att jag bara vill se sjukt söt brud och bara titta lite. Bara lite. Lite. Redan där skulle jag slippa tanketåg hemma. Då skulle jag somna efter max 5 istället för 20.
Så om ni ser mig på stan, släng er på mig! Snälla. Jag behöver närhet. NU.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar